Utan dig

Jag vill minnas alla de stunder
då vi vandrade tillsammans vi två
det är minnen man aldrig glömmer
och som aldrig vi åter kan få

När jag åter tänker tillbaka
på de dagar vi hade vi två
är det ljuset som kommer tillbaka
som jag åter får se då och då

Sakta faller den sista tåren
som ett minne du lämnat kvar
bara tomhet står här och väntar
som den väntar i alla dar

Jag saknar dig mormor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0