Min underbara,fantastiska,otroliga och kärleksfulla mormor. Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket den lilla damen betyder för mig. Jag är så glad att hon har funnits vid min sida i 16 år. Våran tid tillsammans betyder allt för mig. Precis som hon själv. Hon var allt. En del av mig kommer förvinna men henne. Men hon finns alltid i mitt hjärta. Jag minns att hon alltid har sagt "Jag längtar till du gifter dig och får barn Lydia". Hon kommer inte vara med på mitt bröllop. Det blev inte så. Sanningen är svår att förstå och att acceptera. För två månader sedan fick mormor sin stroke. Lades in för rehabelitering. Vi gissade att hon kunde komma hem en vecka senare. Men det blev aldrig så. Sista gången hon var i sin lägenhet var jag med henne. Hämtade saker hon kunde behöva på sjukhuset. Saker hon aldrig skulle behöva ta hem igen. Men hon blev sämre. Fick akut byta sjukhus pga av vatten i sina lungor. Sedan kom beskedet. Mormor hade lungcancer. Det var då allt började rasa ihop. Hon började brytas ner och bli mindre. Mormor är död nu. Nu behöver hon inte lida längre, och det känns bra. Nu är hon en ängel. En ängel som vakar över oss alla. Jag vet att vi kommer träffas igen. Men gud vad jag saknar dig momme. Jag kommer alltid älska dig. ♥